HISTORIA

Historiska uppgifter om Kungliga sällskapet Pro Patria

av Ragnar Jonsson

 

Sällskapet är av medeltida ursprung enligt den historik över sällskapets upprinnelse, omskiften och öden som utgavs i tryck av sällskapet år 1901. Enligt denna skrift har sällskapet sin upprinnelse i det av konung Karl VIII Knutsson och Engelbrekt stiftade Svenska Gillet som anses vara det äldsta av förekommande svenska sällskap.

 

Året 1766 är betydelsefullt i sällskapets historia. Sammanslutningens namn ändrades detta år under inflytande av samtida böjelser för ordenssällskap till Svenska Landtorden Pro Patria.

I Pro Patrias samling av föremål med anknytning till sällskapets ordensverksamhet finns en i ett läderetui förvarad ordenskedja. Den består av elva förgyllda, niouddiga stjärnor, i mitten prydda med tre kronor och dubbel lagerkrans. Mellan stjärnorna, vars baksidor är osmyckade, sitter med fästen av förgyllda ringar tio blå,, dubbelarmade kors. Kedjan avslutas med ett genombrutet monogram i blå färg under en förgylld kunglig krona. Monogrammet har i mitten bokstaven S, på två sidor omgivet av de konstrikt formade bokstäverna E och C. Under monogrammet är ett ordenstecken fästat med en förgylld kedja. Tecknet utgörs av ett vitt kors med fyra lika långa, rakt avslutade armar. Mellan dessa sitter små, blå kors av samma typ som i kedjan. I ordenskorsets mitt finns en cirkelrund, blå infattning med orden Pro Patria i förgylld skrift och te förgyllda kronor. På infattningens baksida är en pyramid svagt tecknad. Den bär en platta med bokstäverna E och C.

 

Det är antagligt att kedjan gjorts för styresmannen i den år 1766 grundade Svenska Landtorden Pro Patria. Sällskapet stod då under ledning av presidenten i Kommerskollegium Edvard Carleson. Det är dennes initialer som finns i ordenskedjans dekor.

Några ledamöter av Svenska Landtorden bildade under åren 1770 – 1771 ett utskott som först kallade sig Svenska Patriotiska Sällskapet, från 1772 Kongl. Patriotiska Sällskapet.

Under 1700-talet utgav detta sällskap ett flertal skrifter till lanthushållningens och hantverkets tjänst. År 1772 upplöstes sambandet helt mellan Svenska Landtorden Pro Patria och utskottet som började arbeta under sitt detta år antagna namn. Utflyttningen försvagade under en tid moderorganisationen men tillfälle att sätta denna i verksamhet i välgörande syfte yppade sig snart.

 

En svår missväxt inträffade 1773 i Dalarna, i synnerhet i Malung och Älvdalen. Pro Patria, under ledning av riksrådet, greve Carl Fredrik Scheffer, ingrep till undsättning och nödens lindrande. Tolv ledamöter tillsköt ansenliga medel för inköp av spannmål som användes till de nödlidande. Tacksamheten var stor över den erhållna undsättningen. Sällskapet lät slå en s k skådepenning, graverad av G. Ljungberger, över greve Scheffer som erinran om en viktig händelse i Pro Patrias verksamhet.

 

År 1774 inrättade Med. Dr Christian Ramström på egen bekostnad ett barnförlossningshus, det första i landet, beläget vid Wallingatan i Stockholm. Konung Gustaf III fann detta åtagande mycket vällovligt och anbefallde Collegium Medium att på allt sätt befrämja Ramströms arbete. Dennes ekonomiska åtagande blev med tiden mycket betungande och inrättningen syntes gå helt förlorad. Ramström vände sig då till greve Scheffer som i sin tur talade med greve Carl Johan Gyllenborg, vid detta tillfälle styresman i Pro Patria. Inrättningen togs nu i Pro Patrias vård och fortsatte på dess bekostnad och i dess namn. Ramström fortsatte som ”Medicus och Accoucheur” vid barnbördhuset.

 

Fyra år senare inköptes för samma ändamål fastigheterna nr 22 vid Stora Badstugatan, nuvarande Sveavägen, i hörnet av nuvarande Tunnelgatan. Kostnaden var 3 333 1/3 riksdaler. Husets inköp och reparation tog i anspråk det mesta av sällskapets tillgängliga medel. Utgifterna för verksamheten översteg ofta inkomsterna. Genom frivilliga och uppoffrande insatser av läkare och ledamöter blev dock faran för barnbördshusets bestånd så småningom hävd. Konungen lämnade vid flera tillfällen bevis på välvillig inställning till sällskapet. Bland annat erhålls tillstånd att en gång om året uppbära kollekt i huvudstadens kyrkor. Det 1 november 1799 försäkrade sällskapet i ett öppet brev från Kungl. Maj:t om nådigt hägn och beskydd samt tillåtelse att få kalla sig ”Det Kongl. Sällskapet Pro Patria”. I en resolution den 12 juli 1803 medgavs vidare att av sällskapet utdelad medalj eller jeton skulle få offentligen bäras. Därmed började sällskapet utveckla den medaljverksamhet som fortfarande existerar.

 

År 1814 upphörde den slutna ordensverksamheten. Den angelägnaste uppgiften blev därefter att vid sidan av medaljverksamheten upprätthålla och om möjligt utvidga ”Barmhärtighets-Stiftelser”, dvs främst barnbördshuset. Detta påbyggdes i slutet av 1870-talet med en våning och fick därmed det yttre utseende som behölls under dess återstående tid. Arkitekt var denna gång Magnus Isaeus.

 

I slutet av 1920-talet motsvarade barnbördshuset på Sveavägen ej längre den moderna tidens krav och det ersattes av en nybyggnad i tre våningar på Thorildsvägen 5 på Kungsholmen, nära Thorildsplan. Ritningarna upprättades av arkitekten Carl Westman. Över ingångsporten uppsattes en från huset på Sveavägen medtagen inskriptionstavla av sten med texten Barnbörds- och Barnhuset Pro Patria.

 

Det nya barnbördshuset togs i bruk den 1 oktober 1930 och kom att användas för sitt ändamål till 1951. Förlossningsverksamheten övergick vid denna tid generellt till allmänna och större sjukhusorganisationer.

 

Pro Patrias byggnad uthyrdes från 1951 under några år till Kung. Vattenfallstyrelsen och från 1962 till Kungl. Byggnadsstyrelsen, som användes lokalerna för Statens Institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Under hyrestiden verkställde Byggnadsstyrelsen en del byggnadsarbeten, bl a installation av oljeeldning.

 

År 1980 sålde Pro Patria fastigheten för 6 Mkr till Byggnadsstyrelsen. Huset är idag bostadshus.